texten.org

Johan Asplunds ”Om undran inför samhället” är en underbar essä om sociologins vetenskapsteori, eller om hur vetenskapen kan förstås. Asplund börjar med att jämföra vetenskapliga undersökningar med detektivgåtor och betonar att gåtor ofta handlar om aspektseende – att se något som något. Hans syn på aspektseendet kommer från Wittgenstein och dennes påpekande att aspektseende är en centraldel av hur vi förstår verkligheten. Sociala fenomen ör, i någon mån, ankharar.

Ankharen är inte en anka eller en hare – det handlar om vilken aspekt vi ser. Asplund betonar dock också att det handlar om att kunna formulera vetenskapliga problem som just gåtor, som problem som ska lösas.

”Varenda sak tycks kunna ses som någonting. Detta är den mystiska intelligibiliteten”, skriver han (s. 76). Det är en inspirerande text. Asplunds återgivande av Lindes analys av en Duchamptavla är ett annat bra exempel. Linde kanske bäst läses i original (jag har inte läst honom, och kände ett omedelbart behov av att göra det) – men det sätt på vilket Linde behandlar tavlan som ett chiffer är enastående.

Just detta – det dechiffrerande draget – är kanske det som utmärker verkligt bra vetenskap. Det kräver i någon mån att vi ser världen som gåtfull – och det är det inte särskilt många som förmår.